Nästa vecka gifter jag mig. Helt galet otroligt sant men känns så väldigt overkligt. Svårt att sammanfatta alla känslor och tankar som far omkring inuti nu. Dagarna flyr iväg. Ville bara stanna upp i allt och säga att jag är lycklig. Där ute i mörka natten fladdrar små vita körsbärsblad i vinden och det är maj, äntligen maj... Och snart vårt bröllop.

Världens sämsta immunförsvar ever har jag just nu, känns ju jättebra när man har en massa roligt framför sig. Men man kan ju hoppas att det är slut på sjukdomar nu. Världens elakaste förkylning jag har nog snart härdat ut iaf... såå tråkigt när det är finaste vädret ute. Björkarna har slått ut, syrenerna har snart stora blad och körsbärsträdet och bigaråträdet blommar och det går nog knappt att säga att det finns någon vackrare tid än nu. Jag kommer riktigt i bröllopsstämning. De där små orosmomenten jag har angående vissa delar i bröllopsplaneringen eller för bröllopsdagen de får vara, det blir som det blir och inte ska jag fokusera på det dåliga. Imorgon ska vi träffa prästen i kyrkan och då hoppas jag att det känns bra trots en massa byggnadsställningar. Det ska bli helt galet härligt att få gifta sig, det är ju helt fantastiskt att vi ska göra det. Lycklig i magen blir jag. 

Som ni förstår så har jag inte mycket tid till att blogga för det är så mycket som händer nu. Har dock vart helt själv i två nätter nu, känns konstigt men skönt och välbehövligt när man är extremt förkyld med feber. Har ju inte sovit helt själv på över 1,5 år. Jack har myst ute på landet nu och det är en bra träning för både mor och son med tanke på vår bröllopsresa till Paris. 

Dagen spenderas mest med bäst o alw. Mini cupcakepralin hade de med och gissa om den var god! Hyfsat väder och kvällen avslutades med gospelkörövning. Det är maffigt när man är 400 pers och gu va kul det var ikväll.

Idag efter en del tveksamheter bestämde jag mig för att åka till jobbet. Tyckte att prickarna på Jacks kropp var nästintill borta och att det faktum att han sovit hyfsat bra under natten var tillräckliga tecken på att han mådde bättre. Men redan vid halv 11 fick jag ta bussen i ilfart hem, ja hur snabbt det nu går med ettans buss och chaufförbyte. Sen bar det av till vårdcentralen där det konstaterades scharlakansfeber och halsfluss samt 39 grader varm bebi. Jack var hysteriskt lessen. Nu har han hunnit få två doser av penicillinet och när vi skulle äta middag så pekade han på min laxbit och vips satt han där och tuggade i sig lax... Vi bara gapade. Sen följde glass och några bitar kanelbulle. Nu känns det som det vänder. Sköna nedförsbacke jag hälsar dig med ett leende så stort. Det känns verkligen som att vakna upp ur en ond dröm när det vart sådär enformigt tråkigt sjukt i över en vecka. Imorgon hoppas jag på en ännu piggare son och en frukost vid köksbordet. Aptiten är tillbaka men inte kaffesuget.

Först kräksjukan, sen feber och sova sova sova inte vilja äta någonting annat än välling och nu så kommer det prickar, utslag... På hela bebins mage, bröst och rygg, hals och ansikte och huvud. Ringer barnakuten som har så fullt upp att de inte kan svara, det är vad de säger iaf. Tänker att de fikar och äter tårta men tar snabbt tillbaka tanken eftersom man kan inte äta tårta istället för att ta tand om sjuka barn... Så kan det bara inte funka. Mitt barn har prickar och det finns antagligen alldeles för många barn som har det eller mår avsevärt mycket sämre än mitt. Jag ringer imon och hoppas att det är ett samtal jag slipper.

Inatt hoppas jag att jag slipper va vaken med lessen bebis mellan 1 och tjugo i 5. Därför ska jag sova nu.

Min lille plutt. Han är inte pigg han. Idag har han iof varit lite piggare då han stundtals kunnat skratta åt något roligt eller hasa sig ner från soffan och på sina små vingliga ben ta sig ut i köket för att sedan matt vingla tillbaka igen. Han är jättegnällig. Minsta sak som inte går hans väg innebär världens gråtattack. Jag hoppas verkligen han blir frisk snart. Men jag tycker som sagt att han ändå verkat piggare idag, inte vart brinnande het heller. Jag å min sida har väl knappt hunnit känna efter hur jag mår förrän nu när han o sambon sover. Tröttheten har ekat i mitt huvud hela dagen och kaffe är jag inte sugen på, är snart en vecka sedan sista koppen. Men jag känner mig hyfsat bra nu fast aptiten den är borta. Vill känna längtan efter kaffe men men det kommer väl var det lider. Ska va hemma med plutten imorgon oxå sen blir det jobb på fredag för så får sambon passa liten. Blir nog rätt skönt att komma till jobbet, tillbaka till verkligheten. Man hamnar som i en bubbla när man blir sådär sjuk och det är skönt att komma ut ur den sen och ta tag i allt som måste göras, både på jobb och hemmavid och för att inte tala om bröllopsplanering.

Stoppar ner mig o liten mellan nybäddade lakan och hoppas att varenda bacill eller virus ligger o surar i tvättkorgen för imorgon vill vi va friska!!!!